Ida tävlar i Mexiko och pratar höstplaner i Romsadalen

Hej!

Jag hoppas och önskar att ni alla njuter av hösten och allt vad den innebär.

Jag spenderade min tidiga höst hemma i Romsdalen, vilket var otroligt härligt efter en intensiv sommar. Min vardag bestod av en perfekt blandning av soliga fjällturer, regniga innedagar och givande bärplockning i skogen.

Efter veckorna hemma hade jag ett inplanerat lopp i Mexiko. När jag reser långt försöker jag alltid göra något mer utav resan än att bara tävla och åka hem direkt igen. Eftersom det här loppet låg i slutet av säsongen var det ett perfekt tillfälle att passa på att resa runt lite och semestra också.

Jag började med att spendera några dagar i Oaxaca, som är en väldigt vacker och färgglad stad i sydvästra Mexiko. Lite kuriosa är att jag faktiskt har varit här en gång tidigare för 22 år sedan, när jag och min syster tågluffade och reste runt i Mexiko och Guatemala.

Olyckligtvis slutade vårt bankkort helt att fungera under några dagar när vi var där. Det slutade med att vi bara hade pengar kvar till en stor påse med gårdagens bröd, som vi fick leva på i flera dagar. Det är en diet som är en stor skymf mot Oaxacas matkultur, som anses vara en av de bästa i hela världen!

Den här gången utnyttjade jag i stället resan till fullo och provade alla möjliga lokala maträtter och drycker. Att testa lokal mat, och då speciellt gatumat (street food), är bland det absolut bästa jag vet med att resa.

Jag hade även tid att göra en fantastisk flerdagarsvandring mellan små Zapotec-byar uppe i bergen, samt att bestiga Mexikos högsta berg tillika vulkan: Pico de Orizaba på hela 5 636 meter över havet.

Själva loppet var väldigt fint och välorganiserat, men otroligt tufft på grund av den höga höjden. Hela banan sträcker sig på en höjd mellan 3 400 och 4 700 meter, och att springa uppför under någon längre sammanhängande tid var helt omöjligt för benen.

Det var väldigt inspirerande att få en liten glimt av den mexikanska traillöpningen, och det var fantastiskt att se så många människor – och speciellt kvinnor, som faktiskt var i majoritet – ute i löparspåren på morgnarna.

Nu ser jag verkligen fram emot att få spendera resten av senhösten hemma. Om två veckor ska jag och Emelie hålla ett efterlängtat löparläger här i Romsdalen. Det ska bli riktigt roligt eftersom det var längtsedan vi arrangerade något sådant tillsammans, och det är dessutom första gången som vi får visa upp vårt fantastiska Romsdalen. Jag hoppas verkligen att bergen visar sig från sin absolut bästa sida för våra deltagare!

Jag önskar er alla en fortsatt fin och mysig senhöst!

Varma hälsningar,
Ida